Facebook, Twitter, Google eller Windows Live
Jobbannonser, marknadsföring och branschkontakter

Ta ansvar för ditt jobb!

Ta ansvar för ditt jobb!
Vi håller på att få en absurd arbetsmarknad i det här landet vad gäller vårt område.
Vi håller på att utarma den kunskap och den samlade erfarenhet som har varit basen för vad vi håller på med. Och vi håller på att vattna ur de överenskommelser som generationerna före oss slogs för.

Rätten att ställa krav
Teater, sång, dans, film och alla närbesläktade konstarter (scenografer, kostymörer, fotografer, ljussättare, smink och peruktillverkning m.m.) samt all inblandad teknik, har alltid varit yrken som på många sätt byggt på ett mästare-gesäll-förhållande. Där de äldre delat med sig till de yngre av sitt vetande och sina erfarenheter.

En del minor måste man gå på själv för att lära sig, men en alldeles förfärlig massa kan man slippa genom att lyssna på äldre och mer luttrade kollegor.

Dessa äldre och luttrade kollegor var också de som i begynnelsen insåg att det behövdes ett fackförbund för att slåss för att människor inom branschen skulle få rätten att ställa vissa krav på sina arbetsgivare.
Det första teaterförbundet
Det första ”Teaterförbundet” var en intresseorganisation, som bildades redan på 1890-talet. Men då var både skådespelare och teaterdirektörer involverade och man samlades för att tala om gemensamma problem. (Första mötet var på Vasateatern i Stockholm. Enligt annalerna serverades pusch!)

Det dröjde ända till 1940-talet innan ett regelrätt fackförbund, en motpart till arbetsgivarna – Teaterförbundet - såg dagens ljus. Nu är detta inte meningen att bli en text som handlar om Teaterförbundet. Jag vill bara sätta in oss i vårt historiska sammanhang.

På 1700-talet fanns en lagparagraf där det stod att ”Lekare och annat löst folk må icke vila i vigd jord”. Lekare – det var vi det. Vi fick inte begravas på en helgad kyrkogård! Det säger en del om hur man såg på våra yrken.

På 1800-talet behövde många dansöser och skådespelerskor dryga ut sina skraltiga inkomster genom att hitta en eller flera rika beskyddare. Vad var det annat än prostitution?
Emelie Högqvist (1812 – 1846) är väl den mest kända. Hon var skådespelerska vid Dramaten, hade flera beskyddare under sin karriär och under 10 år var hon älskarinna till den blivande kungen, Oscar I.

Vad grabbarna hittade på för att dryga ut lönen förtäljer inte historien.
Avtal är basen för vår verksamhet
Vi behöver inte fnaska längre. Och det är för att vi har ett fackförbund, Teaterförbundet, som har slagits under decennier för att få fram avtal på olika områden, avtal som har utvecklats och uppdaterats under åren.

Avtal som är basen för vår verksamhet. För att vi ska ha vettigt betalt när vi gör ett kommersiellt arbete. Avtal som vi ska se till att följa och se till att arbetsgivarna följer.
Men avtal handlar inte bara om ersättningen. Många andra saker regleras också i avtal.

Sånt som arbetstider och arbetsförhållanden, övertidsersättning, semesterersättning, avgångsvederlag, regler om arbetsskador och arbetsmiljö, pensioner, semestrar…
Listan kan göras lång och den utvecklas ständigt.

Och allt detta är sånt vi idag tar för givet när vi kliver in i ett yrke. Det mesta är sånt som våra föräldrar och farföräldrar har slagits för. För att vi ska kunna ha drägliga förhållanden i vårt yrkesliv.
Teaterförbundet inte bara för medlemmar
Avtalen gäller inte bara för Teaterförbundets medlemmar. Avtalen omfattar alla som gör ett likvärdigt jobb för en arbetsgivare, som har ett avtal med TF. Och vårt ansvar är – alltid - att noggrant kolla om vår blivande arbetsgivare har avtal.

Som jag skrev i min förra artikel ”Gör du ett jobb ska du ha betalt”- för produktionsbolag på filmsidan är det strunt samma om de gör långfilm, kortfilm eller reklam. Har de avtal ska de följa dem och följer de inte avtal ska vi banne mig rapportera dem till Teaterförbundet!

Det är nu vi kommer in på detta att ta ansvar. Vårt eget personliga ansvar är att se till att vi följer de regler, de avtal som finns. Vare sig vi är medlemmar i TF eller inte.

Men vi ska och bör ta ansvar även när det inte finns avtal. Som på reklamsidan. Är det ett kommersiellt uppdrag ska ni inte gå med på att jobba för en banan. Allt det här har jag skrivit om förut.
Hur uppstår ett avtal?
Avtal kan bara uppstå om båda sidor – både arbetsgivare (producenter/produktionsbolag) och arbetstagare (i vårt fall företrädda av Teaterförbundet) kommer överens om att skapa ett avtal.

Folk frågar mig varför inte Teaterförbundet skapar ett avtal på reklamsidan? Så enkelt går det inte. Man kan inte ingå ett avtal om det inte finns en motpart, som är villig att förhandla fram och hålla sig till ett antal regler.

Det är inte något man kan lagstifta om, så det är ingen idé att skrika på att politikerna inte gör något. I Sverige reglerar arbetsmarknaden sig själv. Just genom avtal.
Dumpa inte marknaden
TF missade bollen när reklam började utvecklas till en egen ”konstform” på allvar i Sverige. Så är det och det kan vi inte göra mycket åt. Men vi kan ta vårt ansvar och pressa fram bättre villkor. Och det gör vi genom att säga nej till att jobba i kommersiella sammanhang för en banan. Hur roligt det än är. Hur skojsigt vi än tycker det skulle vara att få vara med, att få se hur det går till.

Det är här vi måste vara solidariska och inse att det är allas vår framtid vi jobbar för. För att vi ska ha drägliga förhållanden imorgon. För att vi ska fortsätta att ha en professionell bransch och inte bara en hobbyverksamhet.

Gaget för reklamfilmer har gått ner väsentligt sedan början på 90-talet.
Och det är för att produktionsbolagen har upptäckt att det går att slå mynt av folks drömmar. De vill inte skriva på avtal så länge som folk är villiga att göra huvudroller i en reklamfilm för 999:- i handen.

Ni som gör det - ni ska vara på det klara med att ni i detta fall dumpar marknaden. Och i förlängning och framtid även för er själva. Säger alla nej höjs gagerna.
Hur kan jag ta ansvar?
Ta ansvar kan man göra på så många fler sätt. En följd av att folk inte tar sitt ansvar, är det ändrade innehållet i annonserna på Filmcafe.se.

Förut kunde man se alla annonser, vad det gällde och vilka produktionsbolag som annonserade. Vilket många av oss tyckte var av vikt när det gällde att ta ställning till om man skulle söka ett jobb eller ej. Men alltför många medlemmar slängde iväg ansökningar oavsett om de stämde in på kriterierna eller ej.

Jag förstår och blir rörd av er entusiasm, men blir purken på er okunskap. Nej, det är inte bra att ändå bli ”sedd”. Ni retade bara upp presumtiva arbetsgivare, som oftast jobbar under tidspress och får ägna onödig tid att ’deleta’ människor som har fel kön, ålder, hårfärg eller erfarenhet för det jobb som definierades i annonsen.

Så arbetsgivarna bad enträget att mindre detaljer skulle finnas i annonserna. Självklart bifölls det och följden blev att vi inte längre får den info vi eftersträvar och behöver.
1) Aktuell kontaktinformation
Ett annat ansvar man kan ta är att se till att man är uppdaterad vad gäller sina personliga uppgifter.

Att telefonnummer stämmer, att man har skrivit in rätt e-mailadress. Jag får ett uppdrag, ska hitta folk till en reklamfilm. Jag letar och hittar ett ansikte på Filmcafe.se och tänker att den där personen ska jag kalla in för att provfilma. Man ringer de telefonnummer som står. Inser att de inte stämmer. Jäkla människa som inte uppdaterat! Och då skiter jag i att leta vidare efter denna person, det finns så många andra.

Det kan väl tyckas okay, det är ju jag själv som letat. Men det kan också vara tvärtom. Jag har satt in en annons på Filmcafe.se. Får massor av svar. Och börjar ringa för att kalla in till provfilmning. Samma sak händer – numren stämmer inte! Eller personen ifråga har inte telefonsvarare eller så möts man av det infernaliskt irriterande beskedet: Abonnenten du söker kan inte nås för tillfället, men du kan skicka telefonnummer till abonnenten…” Det gör jag inte. Jag ringer vidare på listan över jobbsökande och når dem som faktiskt vill och ser till att de är nåbara.
2) Foton… Sätt inte igång mig!
Fotot visar en fräsch tjej med långt ljust hår. Hurra, jag letar efter såna. Når henne på telefon. (Stjärna i boken för det!) Kallar in för provfilmning. Och in kommer någon som inte bytt foto på åratal och dessutom klippt av sig håret och färgat det svart!
Har ni inte råd/tid att fixa nya bilder, upplys i telefon att ni inte ser ut som på fotot.

Det är att ta ansvar! Jag ska inte behöva att ängsligt fråga varje person jag ringer upp om de ser ut som på sitt foto.
3) Ta ansvar för att komma i tid
Inte bara om ni fått jobbet utan även till provfilmningar eller möten.
Om något inträffar som gör att ni inte kan komma – hör av er. Det är det minsta man kan begära. Inte skulle ni behandla en kompis på samma sätt?
Ingen hobbyverksamhet
Vi får inte låta denna bransch bli en hobbyverksamhet där det bara blir de som har tid och råd och lust som håller på. För då förlorar vi all den kunskap som noggrant samlats ihop och vidarebefordrats under de 5.000 år som man spelat teater. Vi måste ta vårt ansvar för att de ribbor vi uppnått inte sänks!

Visste ni att fortfarande på 50-talet kunde en professionell skådespelare kallas in till inspelning och gå och dra på inspelningsplatsen eller i studion sminkade och färdigklädda. Detta kunde pågå i dagar.
Men de fick bara betalt den dag de äntligen syntes i bild!

Är det så vi vill ha det igen?

Lidingö 2010-02-11

Betygsätt

 9 röster

Betygsätt artikeln

Du måste vara inloggad för att kunna sätta betyg

Dela med dig



Besök oss på Facebook Följ oss på Twitter Besök oss på Youtube Följ oss på Instagram
Filmcafé Sverige AB    Postadress: Box 2920, 187 29 Täby    E-post:info(at)filmcafe.se

- Greed is for amateurs. Disorder, chaos, anarchy: now that's fun!

The Crow, 1994



© Copyright Wallentinus Mediaproduktion & Intrig Film & TV, 2002-2017.
Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering förbjuden.

XHTML 1.0 Strict