Facebook, Twitter, Google eller Windows Live
Jobbannonser, marknadsföring och branschkontakter

Regissörens barnsjukdomar

Regissörens barnsjukdomar
För ett tag sedan skrev jag en artikel om manusförfattarens barnsjukdomar, som berörde vilka vanliga misstag som görs när jag får manus skickade till mig. Jag tänkte här göra en liknande redogörelse för vanliga ”barnsjukdomar” hos nya regissörer. För enkelhetens skull så har jag delat upp artikeln i två delar. Vi börjar med fokus på arbetet på före- och under inspelning.

Inte aktiv i planering
De flesta regissörer är, naturligt, väldigt intresserade av det rena form-arbetet, så som casting, val av inspelningsplatser, inspelningsteknik, rekvisita osv. Allt detta (och mycket mer) är naturligtvis en viktig del i regiarbetet. Dock verkar många nya regissörer inte riktigt ha förståelse för det ”tråkiga” arbetet med att planera en film, vilket också handlar om att till stor del styra så att det är deras vision som blir verklighet.

Därför är nya regissörer sällan speciellt aktiva i sådant som manusnedbrytning, budgetarbete eller inspelningsplanering. Istället kommer då många av konflikterna senare, på inspelningsplats, när det är för sent att ändra något. En bra och erfaren regissör inser vikten av att aktivt delta i planeringen och se till att man prioriterar rätt så att inspelningsordningen passar regissörens arbetsmetod. Omvänt, så kan en del nya regissörer vara lite för aktiva och tro sig veta bättre än de som faktiskt ska utföra planeringsarbetet. De som sitter på den konkreta informationen om vad saker kostar och/eller när personer är tillgängliga osv. Kortfattat kan man säga att ju mindre erfarenhet en regissör har, desto mer tid får man sannolikt avsätta för planering.
Påbörja inte regiabetet för tidigt
Samtidigt som det är viktigt att regissören är aktiv i planeringen av filmen, så är det lika viktigt att inte påbörja regiarbetet för tidigt. Det är även viktigt att inse att regiarbetet har olika faser, som man måste arbeta sig igenom i rätt ordning. Detta är något som tydligast blir problematiskt på projekt där regissören även är manusförfattare - och hastar förbi manusarbetet i sin iver att få börja regissera. Därför är det viktigt att i en sådan situation tydligt skilja på sin roll som manusförfattare och sin roll som regissör - och inte tjuvstarta regiarbetet, innan det verkligen finns en text att regissera. En text som är bra nog för det. Bra regi kan aldrig ersätta ett dåligt manus - och för att citera Woody Allen: ”If it’s not in the script, it won’t be on the screen”.
Textanalys handlar om grundläggande drivkrafter, inte detaljer
På ungefär samma tema så kan man hos nya regissörer ofta se problem med vad och hur de väljer att analysera en text i förberedelserna inför regiarbetet. Ofta fokuserar de allt för mycket på detaljer i manuset, snarare än på de underliggande drivkrafterna. För att förtydliga, i en romantisk komedi där paret dansar så är det själva dansen, det faktum att dom gör något gemensamt, som är den underliggande drivkraften.

Exakt vilken dans det är, vilken musik som spelas etc. är i sammanhanget detaljer. Detaljer som regissören kan komma att behöva ändra på beroende på praktiska förutsättningar, så som budget, inspelningsförhållanden eller skådespelarnas danskunskaper. Den underliggande drivkraften, att dom faktiskt dansar med varandra, ändrar dock regissören sällan på.
Förvänta dig inte tankeläsning
Erfarna regissörer vet att det inte räcker med att berätta om sin vision och hur de tänkt genomföra den vid ett enstaka tillfälle. De vet att det är något som behöver kommuniceras om och om igen. Att allt måste bekräftas och åter bekräftas. Att det hela tiden gäller att ha tentaklerna riktade mot de övriga i teamet för att se hur de tagit till sig av det regissören vill få fram. Att deras vision faktiskt blir förverkligad som det är tänkt.

Oerfarna regissörer sjunker, tvärtom, allt för lätt in i sin egen värld och har inte riktigt koll på vad som sagts till vem - där resultatet ofta blir att teamet får leka gissningslekar eller agera tankeläsare. Tankeläsning är svårt, men det är också det som blir resultatet i situationer där teamet inte fått nödvändig information av regissören. Kommunikation är därför A och O.
Tro inte att du är en objektiv berättare
Tro inte att du är en objektiv berättare. Det är varken fysiskt eller psykiskt möjligt att se filmen på ett objektivt sätt, så vida man inte har en hjärnskada eller kognitiv störning (som i så fall inneburit att man knappast i andra avseenden skulle vara en fungerande regissör). Inte ens publiken ser filmen på ett objektivt sätt. Alla tolkar filmen individuellt.

Erfarna regissörer vet detta och sätter därför i system att bjuda in personer i processen för att läsa av deras reaktioner och intryck och tolka vad som fungerar bäst. Det sägs t.ex. att George Lucas visade olika klippversioner på actionsekvenserna i Hajen, för personer som gick förbi - och det var en speciell variant som alla reagerade speciellt starkt på - och det var den han sedan använde. Han visste aldrig varför det var just den de reagerade så starkt på, eller vad det var som triggade reaktionen. Allt han visste var att det var den som var mest effektfull.
Lär dig lyssna och hantera konflikter
En filminspelning är full med kreativa människor med starka viljor och egna idéer. Det är oundvikligen en källa till konflikter. I bästa fall för att alla vill filmens bästa, men har olika åsikter om vad det innebär. I sämsta fall för att alla har egna agendor, som inte alls har med filmen att göra.

En regissörs värsta mardröm är när denna förlorar kontrollen över sin vision, något som lätt sker om den informella ledarrollen på inspelningsplats tas över av någon annan, t.ex. inspelningsledaren, fotografen eller en dominerande skådespelare. Det är ett symptom som lätt känns igen genom att man ser vem det är som får alla blickar efter att en tagning är klar. Det ska vara mot regissören blickarna riktas. Ingen annan. Då är det något som är fel. Det är därför inte svårt att förstå att många nya regissörer kämpar hårt för sin integritet och är snabba att markera vem det är som bestämmer.

För att detta ska fungera, så krävs det att regissören kan hantera konflikter och ”mottar Olle vid grind”. Inte låter små konflikter rulla iväg likt en snöboll som sedan blir omöjlig att stoppa. Det krävs också att regissören har förmåga att se de runt omkring sig som tillgångar, inte som fiender. Att bjuda in dem i processen och inte avfärda deras idéer per automatik bara för att man är rädd för att förlora kontrollen.

Speciellt kanske detta gäller förhållandet till de personer med makt över produktionen, men som regissören inte har en egen personlig relation till på daglig basis - så som finansiärer och distributörer. Många nya och oerfarna regissörer ser tyvärr dessa personer som fiender, som är helt oförmögna att bidra med något kreativt alls till projektet. Något som sällan stämmer och absolut inte är inställning som gynnar filmen.
Prioritera ljudet
Det som kanske främst kännetecknar nya och/eller oerfarna regissörer rent tekniskt, är att de inte prioriterar ljudet under inspelning - utan främst fokuserar på bilden. Detta genom att t.ex. välja en inspelningsplats med dålig ljudmiljö. Många nya regissörer är även noga med att se i monitorn för att ha koll på hur bilden ser ut och glömmer att lyssna på ljudet. Även om de flesta, på ett teoretiskt plan, är medvetna om att ljudet i många fall kan vara mer avgörande än bilden. Allt detta är naturligtvis sådant som ljudteamet ska påpeka, men det är viktigt att regissören också har koll på det så att man förstår problemet och tar det på allvar - något som många oerfarna regissörer INTE gör.
Planera fotot för klippning
Fotot är naturligt det som nya regissörer prioriterar. Inte så konstigt kanske, det är ju trots allt det som är det unika med filmmediet - eller? Faktiskt inte, om man tänker efter, fotot hittar vi även i andra konstformer. Det unika med filmmediet är snarare klippningen. Etablerade regissörer förstår vikten av det och planerar därför sitt foto utifrån klippning, där varje bild bör ha en ”motbild” som man kan klippa till. Har man ingen bra motbild, så blir filmen svårklippt.

Oerfarna regissörer finner ofta att de sitter i klippningen med dålig ”coverage” (hur väl de olika filmade bitarna överlappar varandra) - och kanske saknar vissa bilder eller måste använda bilder de inte är nöjda med. Det kan t.ex. handla om att man tagit allt för mycket helbilder och saknar bra närbilder, kanske främst reaktionsbilder. Reaktionsbilder är ju oftast inte inskrivna i manus på samma sätt som t.ex. dialog, därför krävs det erfarenhet för att förstå hur viktiga reaktionsbilderna är och att det de som ska filmas! Det är även i reaktionerna som man ser skillnad på bra och dåligt skådespeleri,det är i reaktionsbilderna regissörens känsla för personinstruktion syns som tydligast. Där måste regissören ha förståelse för människan bakom karaktären. Vad det är denna reagerar på, med vilket uttryck, vilken nyans och hur små detaljer bli enormt effektfulla på stora duken.

Utöver detta måste regissören naturligtvis ha de grundläggande kunskaperna om t.ex. 180-graders regeln, bildkomposition och berättande. Men det har oftast även nya och relativt oerfarna regissörer.


Ljungskile 2013-07-09

Betygsätt

 3 röster

Betygsätt artikeln

Du måste vara inloggad för att kunna sätta betyg

Dela med dig



Besök oss på Facebook Följ oss på Twitter Besök oss på Youtube Följ oss på Instagram
Filmcafé Sverige AB    Postadress: Box 2920, 187 29 Täby    E-post:info(at)filmcafe.se

- Do you think I made a mistake splitting his brain between the two of them?

The Rocky Horror Picture Show, 1975



© Copyright Wallentinus Mediaproduktion & Intrig Film & TV, 2002-2017.
Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering förbjuden.

XHTML 1.0 Strict