Facebook, Twitter, Google eller Windows Live
Jobbannonser, marknadsföring och branschkontakter

Och det hände sig vid den tiden

Och det hände sig vid den tiden
…just vid den här tiden på året, att vi firar jul! En gång i tiden firade man jul av religiösa skäl. Numer undrar jag ibland varför vi gör det, för sällan är det för att det föddes en liten baby i ett stall för 2000 år sen…

Jag är en Kalle Anka-terrorist
Inte för att jag är religiös, men jag blir lite konsternerad när det verkar vara fler människor som blir upprörda för att det klipps bort 30 sekunder i ”Kalle Ankas Jul” än det är som ställer upp på julens budskap om fred på jorden och att alla människor ska ha det bra. Hur som… Många människor sitter ensamma på julen. Och många tittar på TV. Fast de inte sitter ensamma på julen?!? Lite märkligt känns det att TV-tittande ibland har ersatt mänsklig samvaro, men så är det.

I Sverige tittar vi, som sagt, på Kalle Anka. Lika bra jag erkänner… Jag är en Kalle Anka-terrorist! Gud nåde den som förstör för mig under den där heliga timmen mellan tre och fyra! SVT får klippa i den, det stör mig inte, men det ska tittas! Uppmärksamt! Det ska oooas och åååas på rätt ställen och hela familjen ska hojta i kör när favoritreplikerna kommer…
”Någon med mig skämta aprilo.”
”Mot Sherwoodskogen!”
”Prisad vare Gud, här kommer skatteåterbäringen.”
”… fast hon var en ko…”
”…men gladast var dock räven!”

Nu snöar jag in… Förlåt. Men i min skraltiga kropp bor en sexåring, som inte tycker det är jul om jag inte får sjunga i kör med Bengt Feldreich… ”Ser du stjärnan i det blå…” I en liten, liten stund vill jag tro på att ”allt du önskar kan du få!”
Julen är nog den högtid som figurerar mest i filmer
I ”Citzen Kane” får Orson Welles en släde med namnet Rosebud i julklapp, ett faktum som löper som en röd tråd genom hela filmen.

I ”Bridget Jones Dagbok” träffar Bridget sin stora kärlek på en julfest. Ingen kan glömma Colin Firth utstyrd i en hemstickad tröja med en ren på! När julen återvänder till Narnia, signalerar det att frihetens timme närmar sig.

I ”Gökboet” finns en underbar scen där MacMurphy (Jack Nickolson) ordnar julfest för patienterna på sin avdelning på mentalsjukhuset.

Det finns flera filmer där man återskapar vad som hände under första världskriget, då soldaterna på julnatten för någon timme lade ner vapnen och faktiskt kravlade upp ur skyttegravarna och umgicks.

I ”Gudfadern” firar man jul och scenerna från den överdådiga julen varvas med scener med bestialiska mord. ”Lethal Weapon” och ”Die Hard” (både ettan och tvåan) utspelas under juletid. Effektivt sätt att få hemska saker att verka än hemskare när det bollas mot den ”fredligaste” högtiden på året.

Julen förekommer även t.ex. i två romantiska komedier: ”När Harry mötte Sally” och ”Medan du sov”. Är ni intresserade av dramaturgi – se dessa filmer – både action och romantik – och försök fundera ut varför manusförfattarna har valt att kontrastera sin berättelse mot just julen.

Och vi ska inte glömma julfilmen med stor ’J’ här hemma i Sverige - ”Fanny och Alexander”. Där har vi julen vi alla i hemlighet ska drömma om men aldrig upplevt eller kommer att uppleva.
It’s a Wonderful Life
Det finns fler länder än Sverige med traditioner som har med just vårt TV-tittande att göra. I flera engelskspråkiga länder är det inte jul om man inte tittar på en film som heter ”It’s a Wonderful Life”.

Jag måste erkänna att jag är väldigt svag för den. Filmen är från 1946 i regi av geniet Frank Capra och med James Stewart i huvudrollen som George Bailey. George har massor med problem och funderar på att ta livet av sig, trots att det är julafton och han har fru och små barn. Så han tänker hoppa från en bro. Men i sista stund räddas han av en kortväxt äldre man med tunt hår och vänlig blick som presenterar sig som Clarence Oddbody. Clarence har jobbat i 200 år på att bli ängel och att hjälpa George kan bli den goda gärning som gör att han äntligen får sina efterlängtade änglavingar. Clarence ger George en snabbkurs i hur livet hade tett sig i den lilla stad där George bor, om han aldrig hade levat.

Fram med Kleenex och ni kan ju själva gissa slutet. Det är en klassisk amerikansk feel-good-film och den hör till film-allmänbildningen att ha sett! (Liksom Capras andra filmer, men det är en annan artikel).
En Julsaga
Det finns faktiskt en uppsjö av filmer där julen spelar en stor roll. Charles Dickens skrev en historia som heter ”A Christmas Carol”, ”En Julsaga” på svenska. Det är en klassiker. Och filmad ett otal gånger, söker man på imdb.com får man 45 träffar bara på den exakta titeln. Den första versionen verkar vara gjort redan 1909. Den är berättad mer eller mindre rakt upp och ner ett antal gånger på film, men det finns även versioner där man har ”tiltat” historien en aning, som den version som finns med Mupparna. Jag är oerhört förtjust i den version som gjordes 1951 med en väldigt bra skådespelare som heter Alastair Sim. På den tiden fanns inte dataanimation, spöken som uppträder måste ”spökas till” på andra sätt och det är kul att se filmmakarnas gränslösa fantasi inom de ramar som den tidens teknik och hantverk satte upp för dem.

Ett stort antal bra skådespelare har axlat rollen som Ebenezer Scrooge under årens lopp; Basil Rathbone, George C Scott, Patrick Stewart, Michael Hordern och Albert Finney är bara några. Det finns också en drös mer eller mindre märkliga varianter på temat. Vanessa Williams spelar en elak popstjärna, som får besök av de tre spökena i ”A Diva’s Christmas Carol” från 2000. Och Tori Spelling är en egotrippad programledare för en pratshow, som likaledes får spökbesök. Samt slutligen min favorit bland de ”tiltade” versionerna…”Blackadder’s Christmas Carol”. Rowan Atkinson, som Ebenezer Blackadder! Ren och skär komedi-orgasm!

Och så finns det massor av tecknade eller animerade varianter. Mupparna har jag nämnt, men den finns också berättad med Mister Magoo, Bugs Bunny, Musse Pigg, Familjen Flinta, Smurfarna och till och med Barbie har sin ”Christmas Carol”! Den senaste animerade version jag har hittat är med Jim Carrey från 2009. Där han inte bara spelar Scrooge utan även alla spöken samt en del andra roller. Den är kul och tekniskt oerhört välgjord!
Ensam hemma
”Ensam Hemma” har blivit en julklassiker. Liten pojke glöms bort av sin familj när de ska resa bort över julen. Ensam i det stora huset övervinner han två osedvanligt korkade tjuvar med allehanda upptåg och smarta lösningar för att de inte ska ta sig in och stjäla. Macaulay Culkin charmade en stor del av biopubliken när han baddade kinderna med rakvatten. Själv blev jag mest irriterad… Hur kunde rakvattnet irritera hans hud när han inte hade irriterat den först genom att raka sig? Jaaa, jag veeeet… petitess.

Jag hoppas de två hårt arbetande skådespelarna, som spelade inbrottstjuvarna, hade en saftig lön med risktillägg. Sällan har man sett någon få så många saker av varierande tyngd i huvudet, snubbla på så många olika sätt, ramla nedför trappor, halka på is och annat. De borde fått varsin Oscar bara för sina vedermödors skull. Och själva historien… Vad är det för slarvig familj som glömmer sin 8-åriga son? Borde inte Barnavårdmannen rycka ut i ett sånt fall? F’låt, jag hamnar utanför ämnet! För er som är helsålda på ”Ensam Hemma” finns Del 2 och Del 3. Fast Del 3 heter bara ”Ensam Hemma”, den innehåller varken Macaulay Culkin eller ett manus med hjärnceller.
Fler filmer med julmotiv…
En jag verkligen gillar är ”Grinchen – Julen är stulen” med Jim Carrey. Byggd på en oerhört populär och älskad barnboksförfattares verk. Han heter Dr Seuss och är känd för sina underfundiga rim och härligt galna fantasi. Och denna fantasi blommar i denna film. Jim Carrey kan vara påfrestande, men här är han alldeles rätt på ett överdrivet och knäppt och varmt sätt. En härlig julfilm att bli varm i magen av, men inte sentimental.

Vilket man inte kan säga om ”Miraklet i New York” (Miracle on 34th Street”). Grav Kleenex-varning. Det finns även en tidigare version från 1947, men denna med Richard Attenborough som Tomten är på gränsen till det sliskiga, men räddas i mina ögon just av Attenborough, som lyckas kryssa mellan de sirapsliknade skären med en OS-seglares finess!

En annan ”barntillåten” julfilm är ”Elf” med Will Farrell. Den lille Buddy hamnar i jultomtens säck när han är baby och får växa upp på Nordpolen. Men en dag måste han få en förklaring på varför han är dubbelt så stor och hälften så händig som Tomtens alla andra tomtenissar och han ger sig iväg till New York för att hitta sin riktiga familj. Den är en förglömlig film, men jag såg den med en nioåring som älskade den. Hen var så uppslukad av filmen att jag fick ha alla popcorn för mig själv och det är inget dåligt betyg i mina ögon!

Kan nämna att samma nioåring tyckte ”Ett päron till farsa firar jul” var störttöntig och ”Klappjakten” med Arnold Schwartzenegger läskig! (Hen gömde sig bakom en kudde så fort Arnie visade sig. Med tanke på att Arnie har huvudrollen var det inte mycket av filmen hen såg!)

Och om du nu känner att julen står dig upp i halsen kan du alltid välja en skräckis: ”Nightmare before Christmas ”. Eller den ultimata anti-julfilmen ”Bad Santa” med Billy Bob Thornton.
Börjar julen stå dig upp i halsen?
Var lugn, jag är snart klar! Ska jag bara välja några få julfilmer blir det en brittisk, en amerikansk och en svensk.

Den brittiska är ”Love Actually”. Utspelas under juletid. Ett antal människor och vad som händer dem under julen. På gott och ont, både roligt och sorgligt. Ett oerhört välskrivet manus av Richard Curtis, som också har regisserat och med en uppsjö av goda skådespelare.

Den amerikanska är ”White Christmas” med Bing Crosby och Danny Kaye från 1954. Jepp, från denna film kommer sången. Jag kan inte fira jul utan denna sång plus Bruce Springsteens version av ”Santa Claus is coming to town”.

Eller, jo, det kan jag nog. Jag kan till och med nog, om jag anstränger mig, klara mig utan Kalle Ankas Jul. Men jag klarar mig inte utan min svenska favoritjulfilm. ”Karl Bertil Jonssons Julafton”. Hörde att SVT varje år får ta emot klagomål på att man sänder denna film. Ett litet gäng människor ringer med osviklig precision upp Kundtjänst och spyr galla över att SVT sänder sån ”kommunist-propaganda”. Jag tycker mest synd om dem. Att de inte kan se att ”Karl Bertil Jonsson Julafton” är så nära vi kan komma en nutida fabel som innefattar allt det som julen borde handla om; att vara snäll och generös, att se varandra, att bry sig om varandra.
Så nu ger jag mig
Ni får fira jul hur ni vill. Ni får titta på vad ni vill. Eller faktiskt… varför inte prova något helt annat? Ta ett stadigt grepp om fjärrkontrollen och stäng av TV, datorn, DVD:n, Netflix eller andra rörliga bilder.

Var lite vågad, våga leva några timmar med en svart TV! Har ni sån tur att ni firar jul med andra människor, njut för en gångs skull av det. Prata med varandra, umgås, titta på varandra. Knäck en valnöt åt farmor, skala en clementin åt lillebror. Ta hand om varandra och uppskatta att ni har varandra. Njut av livet och av julen och åt att ni har människor att älska, som älskar er.

Så till sist - En riktigt God Jul på er allihopa!

Anita

Lidingö 2013-12-18

Betygsätt

 2 röster

Betygsätt artikeln

Du måste vara inloggad för att kunna sätta betyg

Dela med dig



Besök oss på Facebook Följ oss på Twitter Besök oss på Youtube Följ oss på Instagram
Filmcafé Sverige AB    Postadress: Box 2920, 187 29 Täby    E-post:info(at)filmcafe.se

Sedan 1989 får de som delar ut oscarstatyetterna inte lov at säga "And the winner is..." Det insinuerar at alla de andra är förlorare. De måste därför säga "And the oscar goes to..."



© Copyright Wallentinus Mediaproduktion & Intrig Film & TV, 2002-2019.
Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering förbjuden.

XHTML 1.0 Strict