Facebook, Twitter, Google eller Windows Live
Jobbannonser, marknadsföring och branschkontakter

Examensfilmen som vann på Novemberfestivalen 2003!

Examensfilmen som vann på Novemberfestivalen 2003!

Den Assimilerade Vildhunden är titeln på en ny kortfilm gjord av två unga filmare på Kulturamas filmutbildning. Det största erkännandet hittills är storslam med tre tunga priser: Bästa film(10 000kr) Bästa Foto och Bästa kvinnliga huvudroll på novemberfestivalen 2003. Här avslöjar Jakob Berglund och Mattias Johansson hur filmen blev till.


Träffades på Kulturama

Jakob Berglund och Mattias Johansson träffade varandra för första gången på Kulturamas filmlinje och har gjort filmer tillsammans sedan dess. Den Assimilerade Vildhunden är deras femte film tillsammans, eller är det den elfte? De är lite oense och det märks att de känner varandra väl och har arbetat ihop länge. Christian Bogdan har fotograferat filmen och Cia Rönnerfjäll var medskribent till manus och B-Foto.

Varför heter filmen Den Assimilerade Vildhunden?

Filmen bygger på en idé om att människan är helt och hållet beroende av miljön för att kunna definiera sig själv. Den Assimilerade Vildhunden är en metafor för den potentiella frihet vi kanske skulle kunna finna, men som är ofrånkomligt korrigerad för att passa in i det konstruerade Jaget, förklarar Jakob filosofiskt.

Filmen gjordes som examensfilm på Kulturamas filmlinje som stod till förfogande med råfilm, ljud, ljus. Viss kamerautrustning, mat och rekvisita var de tvungna att hitta sponsorer för att få ihop. Jacob berättar att 90 procent av utrustningen var sponsrad av Cinestar.

- Det är oerhört uppmuntrande att se hur pass generösa många är när det kommer till sådant här. Man kan ju förstås tänka sig att branschfolk vill visa sin bästa sida, då de vet att filmelever sedermera kommer komma ut i branschen. Vi blev otroligt väl bemötta av uthyrningsföretagen och jag tror inte att filmen hade kunnat färdigställas annars.

Pedantiskt bildmanus

Jacob vill inte gärna lämna något till slumpen då han regisserar och trots att filmen var ett skolprojekt var det inte mycket som ändrades under produktionsperioden.

- Vi gjorde ett pedantiskt utförligt bildmanus med digitalkamera och oss själva som skådespelare, som vi sedan följde in i minsta detalj. Fast det är klart att vi hamnade i situationer där vi tvingades tänka om och det finns ett par sekvenser som jag i efterhand hade valt att göra annorlunda. Men sett till helheten är de ytterst få, berättar Jakob.

Trots ändlösa diskussioner under förarbetet påpekar både Mattias och Jacob att de var nöjda och överens med manus innan filmen började spelas in. Samarbetet fungerade bra trots hårt tempo och små medel.

Hur är Du som regissör Jacob? Hur regisserar Du Dina skådespelare? Hur fungerade samarbetet på inspelningsplatsen?

- Jag vill gärna lita på skådespelarna. Helena Dubaic var allt jag kunde drömma om, så otroligt skicklig. Hon färgmatchades med tapeterna, placerade sig i rullstolen och var bara så bra att det gjorde ont. En enorm lättnad, eftersom jag då kunde lägga den mesta energin på Kalle Cronqvist. Han är ju så ung och hade aldrig gjort film förut, så han krävde en hel del uppmärksamhet från mig som regissör. Men det var det värt, han fungerar väldigt bra.

Skådespelarna kommer från Filmcafé™ och Stagepool

- Mest Filmcafé™ faktiskt. Sedan la vi ner mycket jobb på casting för att hitta någon som kunde spela bra utan dialog och som passade för rollen, förklara Mattias.

- Casting är allt, fortsätter Jakob. Dessutom är det fruktansvärt kul. Vi provfilmade en handfull skådespelare för huvudrollen, men efter Helena fanns det inte längre någon tvekan. Sådant känner man inte alltid direkt så den intuitionen måste man följa, något annat skulle vara idiotiskt.

Både Mattias och Jakob tycker att de har utvecklats med projektet. De har båda lärt sig mer om teknik och Jacob tycker också att han kommit till insikt om varför han sökt sig till mediet.

- Det är skönt att känna sig så pass säker att man kan släppa det hantverksmässiga och istället koncentrera sig på det absolut viktigaste, vad man vill ha sagt och varför. Om man inte har någonting att säga finns det ingen mening med att göra filmen.

Tro inte att skolan i sig ska göra allt åt dig!

Både Jakob och Mattias är nöjda med utbildningen de fått under sina två år på Kulturamas filmlinje, men de har fått kämpa för att utvecklas. Ofta har de stått i dueller med vässande horn för att driva igenom sina idéer.

- Som de flesta andra skolor och institutioner så finns det hos Kulturama ett i grunden ekonomiskt intresse, de vill att det ska gå kommersiellt bra för filmer och filmare från skolan, därför att det ser bra ut och de kan dra till sig nya ansökningar.Den Assimilerade Vildhunden är ju inte den mest konventionella film man kan tänka sig och därför har jag hela tiden fått argumentera för den, förklarar Jakob men poängterar samtidigt att det fått honom att tänka igenom idéerna fler gånger.

- På sätt och vis är den en frukt av detta, genom alla diskussioner så har jag tvingats slipa mina egna ståndpunkter och därmed hittat närmare ett uttryck som känns rätt. Jag skulle rekommendera vem som helst att söka till skolan, hitta människor att arbeta med och finna sitt uttryck. Men tro inte att skolan i sig ska göra allt detta åt dig.

Hur ser era framtidsplaner ut? Vad blir nästa filmprojekt? Kommer ni att fortsätta arbeta tillsammans?

- Jag hoppas vi kommer fortsätta jobba ihop. Jag har nyligen lagt ner ett dokumentärfilmsprojekt som var rätt långt gånget, synd men det kändes bäst så. Jag håller på att förbereda ett par projekt men det är inget klart än. På sidan av det så håller jag på att starta en samanslutning av kreativa människor som ska jobba under namnet "Happy Nation" Tanken är att namnet ska kunna vara lite vad som helst (film, musik, tröjor osv.), förklarar Mattias.

-Båda har väl sina tankar om framtiden och på många sätt så är vi väldigt olika. Mattias är mycket inne på dokumentärfilm och jag har ett kontrollbehov som inte riktigt rimmar med dokumentärens natur. Men vi kommer definitivt att fortsätta arbeta tillsammans, för i grund och botten har vi nog samma inställning till varför vi gör film över huvud taget. Dessutom fungerar vi förbannat bra ihop och sådant kommer inte per automatik.


Vallentuna 2003-11-14

Betygsätt

 0 röster

Betygsätt artikeln

Du måste vara inloggad för att kunna sätta betyg

Dela med dig


Från Filmcafe.se

Kompositör
Jakob
Manusförfattare
Jakob
Regissör
Jakob

Besök oss på Facebook Följ oss på Twitter Besök oss på Youtube Följ oss på Instagram
Filmcafé Sverige AB    Postadress: Box 2920, 187 29 Täby    E-post:info(at)filmcafe.se

Världens kortaste filmrecension är Leonard Maltins recension av filmen Isn´t it romantic från 1948, recensionen lyder: No.



© Copyright Wallentinus Mediaproduktion & Intrig Film & TV, 2002-2018.
Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering förbjuden.

XHTML 1.0 Strict