Facebook, Twitter, Google eller Windows Live
Jobbannonser, marknadsföring och branschkontakter

Att förbereda en roll

Att förbereda en roll
WOW, jag har fått jobb!
Härligt! Grattis! Du har fått ett jobb, en roll att sätta tänderna i! En riktig roll. En karaktär som inte bara kommer in och säger att kaffet är serverat och sedan aldrig syns igen. Det är en figur som kommer tillbaka! Flera gånger! Och är det en TV-serie – är med i flera avsnitt!

Producenten har meddelat alla relevanta detaljer om repetitionsstart om det är på scen och inspelningsdagar om det är TV eller film. Ni har kommit överens om gage och skrivit på kontrakt. Kostym kommer att kontakta dig för provningar. Samma med sminkavdelningen. Som det heter numer… en MUA kommer att kontakta dig om det ska tas mått för peruk eller mustasch eller andra specialdetaljer. Och – nästan ännu viktigare än gaget – du har fått manus! Jobbet kan börja. Och du undrar… Vad i hela friden gör jag nu?
Du läser manus
Först läser du igenom manuset lugnt och sansat för att ta reda på vad texten handlar om. Självklart vet du en hel del redan. Är det film eller TV har du antagligen provfilmat med text från manuset. Och producent och regissör har säkert berättat en del. Är det en scenproduktion av en klassisk pjäs har du kanske sett en uppsättning av den förut, eller i alla fall läst pjäsen. Klassiker som Shakespeares ”Hamlet” och ”Romeo och Julia” eller Strindbergs ”Dödsdansen” hör liksom till allmänbildningen för en teater- och filmarbetare. Och nu ska du vara med i en stor produktion. Nu ska du spela Lisa eller Kalle, som är väldigt viktiga för handlingen, och nu behöver du veta oändligt mycket mer än att det är du som kanske är mördaren. Så läs manus!

Manuset är ditt viktigaste arbetsredskap. Och inte bara för att där står de repliker du ska lära dig utantill. Du ska läsa igenom det. Noga. Lugnt. Ha ett anteckningsblock och penna i närheten. Så fort du undrar över något eller får en idé av något som sägs, skriv upp det! Tankar föds bara en gång och kan vara dyrbara ledtrådar. Kan också visa sig vara trams, men det vet du inte än. Läs allt, precis allt! Inte bara dina egna repliker. Och läs utan fördomar. Fastna inte för att gilla eller inte gilla din egen eller andra karaktärer. Det är inte en deckare du läser, där du ska gissa mördaren. Fast på sätt och vi är det en deckare, men målet med läsningen är inte rättvisa, utan att få så många ledtrådar som möjligt för att förstå och skapa den karaktär du ska levandegöra. Alla människor är unika. Detsamma gäller karaktärerna i ett välskrivet manus. (Här går vi inte in på dåliga manus. Vi förutsätter att detta är en briljant text.)
Första läsningen är gjord
Nu har du ett hum om vad historien handlar om. Du har bekantat dig med alla de figurer du ska interagera med och vet hur fabeln slutar. En bra idé är nu att göra som ett släktträd. Med din egen karaktär i centrum ritar du upp den värld manuset beskriver. Vad har du för förhållande till alla de andra figurerna? En första karta över den värld du nu ska leva i på scen eller på film. Så att du har full koll på vilka trådar du har till alla de andra. Och nu är det dags att läsa manuset en gång till. Återigen med papper och penna lätt tillgängligt. Nu ska du leta ledtrådar om din figur. Är det ett film- eller TV-manus finns det oftast en kortare karaktärsbeskrivning när din figur förta gången stiger in i handlingen. En kortare text typ ”Lisa, 17 år. Dotter till Per och Mona. Rundlätt med ständiga bantningsförsök. Blyg, biter på naglarna och drömmer om att bli sångerska.” Här har du fått en alldeles väldig massa ledtrådar att spinna vidare på.

Hon är 17 år, alltså har hon gått ut grundskolan. Vad gör hon? Hitta det i manus. Går hon i gymnasiet? Jobbar hon? Var? Trivs hon på sitt jobb? Har hon pojkvän? Vänner? Hur kan man utläsa hennes blyghet av vad hon gör och säger under historiens gång? Hon drömmer om att bli sångerska… på vilket sätt framgår det? I detta letande är det jätteviktigt att du noga läser vad de andra karaktärerna säger och tycker om din figur. Lisa vill alltså bli sångerska. Men någon kanske säger om Lisa att hon sjunger illa. Vilket förhållande har denna figur till Lisa? Är de vänner Tycker de illa om varandra? Finns det i så fall ett konkret skäl till varför de är ovänner? Oftast brukar denna genomläsning ge upphov till en alldeles väldig massa frågor, som inte får svar när du letar. Men som måste få svar för det är sånt som en publik kommer att undra över. Och finns det inte i texten så är det sånt som man talar om med regissör och medspelare för att det inte ska finnas oklarheter eller motstridiga uppfattningar. Allt måste förklaras, allt måste vara förståeligt.
Fler genomläsningar
Framför allt vad gäller scenuppsättningar – pjäser så får man de flesta ledtrådarna genom att läsa vad alla de andra karaktärerna säger om just din figur. Men även film- och TV-manus är fulla med information. Och, som jag redan varit inne på, viktigt är också att vara fullt på det klara med vilken typ av relationer din figur har till alla de andra figurerna, som befolkar den historia ni tillsammans ska sätta ihop. Vilka är vänner? Gradera dem, vem är den närmaste vännen? Vad har hon för förhållande till sina föräldrar? På vilket sätt syns det i texten? Har hon syskon? Vad har de för förhållande?

Du måste leta om och om igen efter allt man kan hitta i texten som gör Lisa till den unika levande figur du ska mejsla fram. Någon kanske säger om henne att hon är så tjatig med att alltid gå klädd i rosa. Det är egentligen något som Kostym ska hålla koll på – även de med ansvar för kostym och mask läser manus om och om och om igen. Men det är du som ska spela henne, så lägg det på minnet så det blir rätt. När du har läst och läst och läst en gång till och mjölkat manuset på varenda ledtråd så börjar fas två i ditt detektivarbete.
Det som inte står
Nu är det dags för din fantasi att få jobba i 180 knyck! Men… och det är ett viktigt ”Men”… Din fantasi måste hålla sig inom de gränser som ditt detektivarbete hittills har definierat. Exempel: Även om Lisa drömmer om att bli sångerska, kan hon inte låta som Sarah Dawn Finer om alla runtomkring henne är eniga om att hon är sjunger som en kratta. Det här med sången kanske inte har någon som helst betydelse för den historia ni alla ska berätta. Det är kanske bara en liten krydda. Det kanske aldrig används eller kommer fram mer än som kommentarer, som berättar något om Lisa. Och i så fall varför berättas det? Det är en viktig ledtråd, en viktig pusselbit vad gäller hennes karaktär. Hon kanske jobbar på Ica nu, men hon drömmer om något annat och det är viktigt att det finns med i hennes tankar.

Men det står också att hon biter på naglarna. Det är en alldeles särdeles bra och konkret ledtråd. Det nämns kanske bara i den korta lilla karaktärsbeskrivningen i början, ingen säger något om det i den övriga texten. Är det så, har du ett viktigt arbete framför dig. När biter Lisa på naglarna? Står det inget i manus är det din sak att klura ut när hon gör det. Det kan berätta väldigt mycket om henne även när hon inte talar. Historien kanske är en mordhistoria. Lisa kanske biter på naglarna varje gång någon talar om Glenn, killen hon är förtjust i. Ingen vet att hon är kär i Glenn och hon blir jättenervös att någon ska klura ut hennes hemlighet. Speciellt som Glenn är den som misstänks för mordet. Det är en sån detalj du själv kan lägga till.
Yttre omständigheter
Just nu går ”Downton Abbey” på TV. Uj, vad jag är impad av hur de skådespelarna har gjort sitt hemarbete! För allt kan inte stå i manus. Det är en berättelse om klassamhället i sin prydno. En tid som inte finns längre och som vi kan ha besvär att förhålla oss till. Just därför är det otroligt viktigt att göra sitt hemarbete som skådespelare. Om ordet ”Tack” inte finns i manus, när en betjänt håller upp dörren för dig i ditt eget hem, tackar man betjänten genom t.ex. en liten nick eller sveper man bara förbi? Att som betjänt stå i matsalen medan herrskapet äter, var tittar man? Hur sätter man sig när man har korsett? Hur håller man i glasen, i besticken? En miljon såna frågor som uppstår, men där svaren inte finns i manus. De har verkligen gjort ett excellent hemarbete, alla involverade, för det känns så organiskt att titta på.

Det finns en annan TV-serie som heter ”I, Claudius”. Handlar om kejsarna på romartiden. Där finns en karaktär jag aldrig glömmer… Livia. Den mordiska, fullkomligt hänsynslösa kejsarinnan Livia. Sublimt spelad av Sian Phillips. Jag såg en intervju med Sian Phillips, där hon berättade om en av de svåraste sakerna med att spela Livia var att forsa fram mot en stängd dörr och lita på att slavarna öppnade dörren i god tid så att hon kunde fortsätta i samma fart utan att krocka med dörren. Något den riktiga Livia skulle tagit för givet – den slav som inte gjorde sitt jobb avrättades. Men svårt för Sian Phillips att vänja sig vid. Och att absolut inte tacka dessa personer som höll upp dörrarna, inte ens se dem. Slavarna var ting, de skulle bara fylla sin funktion, de var inte människor att ta hänsyn till, Sian Phillips hade gjort sitt hemarbete. Läst på ytterst noggrant om Romartiden och den tidens seder och bruk.

På samma sätt som man måste läsa på om den tiden om man ska göra Shakespeares ”Julius Caesar” eller om Renässansens Italien om man ska spela ”Romeo och Julia”. Varje tid har sina seder och tankar och det är upp till oss att levandegöra dem. Och för att kunna göra det måste vi läsa på, det är en del av vårt arbete som vi inte kan förvänta oss att andra ska utföra åt oss.
Yttre detaljer
Jag tar för givet att det är jätteduktiga medarbetare som håller i kostym och smink. Men har du kommit på något som du känner vore rätt för din karaktär, så tala om det. Du kanske känner att Lisa alltid går i platta skor och inte har höga klackar. Men motivera i så fall varför, hitta inte på något enbart för den yttre effektens skull.

När Laurence Olivier skulle spela Shakespeares ”Richard III” baserade han Richards utseende på en amerikansk teaterproducent vid namn Jed Harris. Enligt Olivier var Harris ”den mest vidrige man jag någonsin träffat”. Långt senare fick Olivier veta att även Walt Disney hade avskytt Jed Harris. Och tecknat Stora Stygga Vargen att likna Harris.

Lars Hansson, en av de största skådespelare vi haft i Sverige, spelade Strindbergs ”Gustaf Vasa” på Dramaten. Han använde inte en gnutta smink mer än lösskägg och peruk för att spela titelrollen. Han experimenterade med ett otal provmasker. Tills han kom på vad som kändes rätt. Han tvättade ansiktet med iskallt vatten, gnuggade med en grov handduk, på med skägg och peruk och entré på scen. Ni vet ju själva hur glatt och stel man känner sig när man bara tvättat sig med kallt vatten i ansiktet. Det kändes rätt för Lars Hansson och då blev det rätt för rollen.
Ett sista verktyg
På Scenskolan – jisses så gammal jag är, det heter ju numera Stockholms Dramatiska Högskola – lärde vi oss något som jag har haft en väldig nytta av varje gång jag fått ett nytt manus i min hand. Ett verktyg som kallas för ”De 5 V:na”. Det består av fem frågor: Vem, Var, Vad, Vilken tid och Varför. Och dessa frågor är grunden i det arbete du gör när du gräver dig djupare ner i ditt manus.

”Vem”…. Vem spelar du, Vem är hen?
”Var”…. Var utspelar sig pjäsen, scenerna, Ute eller inomhus? Om inomhus, i vilken typ av rum det är skillnad på en balsal och ett lantkök. Om utomhus: är det på en stadsgata eller på en badstrand.
”Vad”…. Vad gör din rollfigur. Alla ’Vad’ du kan klura ut; både vad för jobb din rollfigur har och vad hen sysslar med i just den scenen.
”Vilken tid”…. När utspelas det. Tidig morgon eller sen kväll. Är det sommar eller vinter?
”Varför”… nästan viktigast av allt... Varför handlar och uppträder hen på det sätt hen gör.

Och när man pluggat och undersökt och grävt ner sig i detaljer, valt vissa och förkastat andra så ska man då stå framför en publik och berätta sin historia. Man ska spela teater. Kan inte låta bli att sluta med ett citat från Laurence Olivier… Jag citerar det på sitt originalspråk. Att slå upp ord i lexikon om det behövs är också en uppgift för skådespelare. ”Acting is a masochistic form of exhibitionism. It is not quite the occupation of an adult!”


Trevlig höst!

Lidingö 2015-10-26

Betygsätt

 7 röster

Betygsätt artikeln

Du måste vara inloggad för att kunna sätta betyg

Dela med dig



Besök oss på Facebook Följ oss på Twitter Besök oss på Youtube Följ oss på Instagram
Filmcafé Sverige AB    Postadress: Box 2920, 187 29 Täby    E-post:info(at)filmcafe.se

”Casino Royale” från -06 är den första Bondfilmen på 44 år i vilken det regnar.



© Copyright Wallentinus Mediaproduktion & Intrig Film & TV, 2002-2018.
Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering förbjuden.

XHTML 1.0 Strict