Facebook, Twitter, Google eller Windows Live
Jobbannonser, marknadsföring och branschkontakter

Vill ni se en stjärna...

Vill ni se en stjärna...
Se på mig! För det ska jag bli. Jag ska bli världens största filmstjärna… Jag är ju inte där ännu, men jag är född att bli skådespelare. Det finns dom som säger att man måste lära sig saker. Det tror jag inte på, det är bara att gå på bio så ser man hur lätt det är. Så jag ska bli stor filmstjärna och tjäna massor med pengar och få priser och åka fina bilar och släta snygga motspelare som Ryan Reynolds och Zac Efron.

Så jävla pissnödigt…?
För att komma dit så är jag medlem på Filmcafé, men jag fattar inte varför det måste kosta en massa pengar att vara med här. Arbetsförmedlingen är ju gratis så då fattar ju liksom inte jag varför inte det här också är gratis??? Jag har sett att man skrivit om det i Forumet och det var någon som sa att det här med Filmcafé är ju privat, det är inte som Arbetsförmedlingen, som betalas av skattepengar. Det är några vanliga killar som driver Filmcafé och att de har liksom jobbat gratis på sin fritid i en himla massa år för att bygga upp det. Så jävla pissnödigt…?

De får väl fixa bidrag eller nåt så att de kan fortsätta göra det gratis för såna som mig. Tycker det är så dåligt att såna som mig ska behöva betala för att se annonser och annat. Jag har inte så himla mycket pengar och om jag ska bli en stjärna måste jag liksom välja vad jag lägger mina pengar på, typ, Och då är det bättre att jag köper smink och sånt för dom.
Betalat för ett år!
Fast nu har jag ändå betalat för ett år. För jag tänkte att så fort jag börjar få roller behöver jag inte vara med på Filmcafé mer, för då får jag roller ändå. När jag fått en agent och en manager och sånt man ska ha när man börjat få flyt. Så får agenten leta jobb åt mig och så kostar det inte mig nåt.

Jag läste en artikel här på Filmcafé att agenten tar betalt av skådespelaren för att leta jobb och fixa kontrakt och sånt åt en. Det tycker jag är helfel. Han får väl ta betalt av filmbolaget för att han hittade mig åt dom. Dom ska väl bara var dödshappy och betala han vad han ska ha.
Jag vill ha en agent!
Men ingen kan tala om för mig var jag hittar en sån. Så jag har letat själv.
Jag har skrivit till en massa agenter. En del här i Sverige och så en del jag hittade i London och Hollywood när jag googlade. Jag skrev att jag ville ha en agent för jag ska jobba som skådespelerska och då måste man ju ha en agent.

Jag har inte hört nåt från någon av de svenska, men jag fick ett jättekonstigt brev från en agent i USA som frågade om vad jag hade för ”specialities” och han ville ha ett foto av mig i helfigur med bikini och ett utan kläder???

Jag är inte så himla bra på engelska så jag bad en kompis översätta och då visade det sig att jag hade skrivit till en agent som fixar jobb åt nåt som han kallade för ”exotiska dansare”… Min kompis sa att det betydde strippor! Jamen, hur skulle jag kunnat veta det?

Min kompis var rätt taskig, hon sa att om jag nu drömmer om att jobba i Hollywood, så kanske det vore bra om jag lärde mig bättre engelska, men vadå alltså… De får väl anställa någon sån där tallärare till mig. Man blir ju inte skådespelare för att man pratar bra, utan för att man är snygg och har utstrålning ju…
Jag har varit på en massa såna där castings
Eller i alla fall några. Har provfilmat för en hel del reklamfilmer. Eller i alla fall en. Den där castingmänniskan, som ringde mig, hon sa att hon skulle mejla över en scen som jag skulle lära mig. Det tyckte jag var skitfel. Om jag ska ta mig tid att lära mig en massa text så får dom väl betala mig för det… Nu var det bara 5-6 rader som jag skulle lära mig, men det handlar ju om principen…

Så jag slösade inte tid på det utan jag tog papperet med mig och läste från det och den där castingmänniskan blev dödslack på mig och undrade varför jag inte lärt mig det utantill, jag hade ju haft en vecka på mig. Då förklarade jag att ska jag sitta hemma och plugga in en massa trista rader om yoghurt, fick hon ta och betala mig om jag skulle lära mig det utantill.

Jamen asså, inte jobbar Alicia Wikander eller Bill Skarsgård gratis? Då blev hon riktigt ilsken och sa att en provfilmning kan man se som en anställningsintervju och det får man ju aldrig betalt för. Vilket jävla pucko hon var! Jag förklarade för henne att det är ju en helt annan sak… man behöver ju inte lära sig en massa text utantill om man söker jobb i långvården eller på ICA. Döh…
Jag söker alla jobb jag hittar
Min kompis Glenn, vill också bli skådespelare, så vi söker ihop. Filmcafé har ju lagt in någon slags spärr, så att man inte kan se alla annonser. De säger att det är för att produktionsbolagen inte vill att andra söker än just såna som de letar efter. Det tror inte jag på. Jag tror bara de är lata för det är så himla dumt.

Jag kan inte se annonser som bara är för killar och Glenn kan inte se annonser som bara är för tjejer. Och sen måste man vara rätt ålder. Så vi är ett gäng som håller utkik åt varandra.

Glenns mamma och hennes fästman, Jan-Bertil, är också med i Filmcafé så vi hjälps åt. För säkerhets skull, så vi inte ska missa nåt, har Glenns mamma lagt in grannens hund också. Den har varit död i en massa år, men Glenns mamma hade ett bra foto på jycken. När vi hittar nått nytt produktionsbolag så berättar vi för varandra. Och så skriver vi till de bolagen och säger att vi finns.
Glenn har tagit bilder på mig
Glenn har tagit bilder på mig som jag skickar med. Jag brukar skicka med en 12-15 stycken av mig i olika kläder.

Och så skickar jag med mina betyg, både från grundskolan och från gymnasiet, och breven från mina lärare och kopior på recensionen jag fick när vi spelade ”Grease” i Folkets Hus i 9:an. Jag spelade Sandy och jag var jättebra. Mina mostrar i Hofors och deras grannar kom och tittade och de har alla skrivit brev till mig om hur bra jag var. Jag skickar alltid med kopior på de breven. För säkerhets skull skickar jag också med en uppsats jag skrev i 9:an om hur det är att vara stjärna i Hollywood, så att de kan se att jag förstår hur det kommer att bli när jag väl slår igenom.

Jag har studerat Svensk Damtidning och Hänt i Veckan sen jag lärde mig läsa, så jag vet allt om hur det är att lyckas i Hollywood. Och så har jag skrivit ut på datorn alla TV-program jag varit med som publik i. Men jag har inte fått något svar från nåt av de där bolagen ännu.
Statera i en riktig TV-serie
Jag sökte ett jobb som jag hittade på Filmcafé för ett tag sen. En TV-serie sökte statister. Och jag fick det! Statera i en riktig TV-serie. Nu är jag halvvägs mot min dröm. Fast lite konstig kändes det. Jag är inte riktigt säker på vad serien handlade om, men någon sa att det var någon berömd roman som var skriven för jättelänge sen och handlade om några bönder.

Då blev jag lite orolig, jag vill ju se snygg ut när jag debuterar och bönder är så fula. Det hela utspelades tydligen någon gång för typ mer än femtio år sen. Så jävla trist, men det är ju bara mitt första jobb. Sen när jag blitt stjärna ska jag kräva att inget får handla om nåt som är äldre än sex månader, typ.

Vi skulle vara där klockan sju på morgonen. När vi kom så sminkades vi. Men de var inget bra på att sminka. De duttade bara på foundation och lite puder. Inget läppstift och ingen mascara. Så jag gick in på damtoaletten och la på ordentliga ögon. Tur att jag hade tagit med mig min egen sminkväska. När jag kom ut från damtoaletten så mötte jag henne som var ansvarig för alla statister och hon blev typ skitsur.

Vadå… om jag nu ska synas på TV för första gången så kan jag ju inte se ut hur som helst. Men det fattade ju inte hon. Hon tog mig i armen och släpade in mig i sminklogen igen och så slängde hon fram avsminkningskräm och sånt och skrek nästan på mig att jag skulle göra rent fejset. Alla tittade så konstigt på mig, så jag tyckte det var bäst att göra det.
Sen fick vi ta på oss kläder
Jag fick en urful klänning i nåt bondbrunt krulligt tyg och en sjal på huvudet. Man såg inte mitt hår alls! Och jag som varit hos frissan dan innan! Och så skulle jag ta på tjocka strumpor och träskor. Mina ben är inget snygga om jag inte har högklackat, Jag sa det till dom, men det var ingen som ville lyssna, de var bara jäktade.

Sen bussades vi ut till nånstans ute på landet och de gav oss hinkar och sa att vi skulle föreställa en massa människor som hjälps åt att släcka en brand. Så vi stod där i en lång linje och langade hinkar mellan oss. Det var typ skittrist! Och de flyttade kameran och fotograferade tydligen ur en massa vinklar och jag försökte flytta på mig för att se till att jag syntes ordentligt, men regissören vrålade och den där jävla statistmänniskan bara knuffade tillbaka in mig i ledet igen. Och det var ett jävla tjat om att man inte fick titta in i kameran. Jamen, herregud… Hur skulle någon kunna upptäcka mig, om jag inte log och blinkade lite ibland?
Då passade jag på
Men till slut blev det lunch och då såg jag honom… Hade inte en aning om att Stellan Persqvist hade huvudrollen. Han satt i en stol vid sidan om och läste och jag tänkte precis gå fram till honom och presentera mig, när den där statistmänniskan ställde sig i vägen och sa att om jag var på väg att gå fram till Stellan så skulle jag tänka om, för han satt och pluggade och då skulle man inte störa skådespelare. De hade fått nya repliker som han behövde lära sig till efter lunch.

Men sen när lunchen var slut så reste han sig från stolen och gick och ställde sig där han, som var regissör, sa att han skulle stå. Jag gick fram och presenterade mig och sa att jag skulle bli skådespelare och berättade om Grease och att jag gjort en massa roller som publik i ”Talang” och ”Idol” och ”Kvällsöppet” och ”Så Ska Det Låta” och en massa andra program och hur jag letade agent och frågade om han kunde rekommendera någon. Men han bara tittade på mig och sa med en väldigt iskall röst att jag störde honom och jag skulle gå någon annan stans för han behövde koncentrera sig.

Vilket jävla skitsnack!
Vilken ohjälpsam typ!
Jag störde ju inte!
Regissören hade ju inte sagt Action ännu!
Hollywood, here come I
Jag ska bli stor skådespelare, för jag känner att jag är född till det. Det är bara en tidsfråga! Det är bara en tidsfråga! Andra kanske behöver gå på skolor och lära sig saker, men inte jag. Jag vet att jag kommer att lyckas…

Så vill ni se en stjärna, vänta bara tills jag får mitt brejk. Hollywood, here come I, so it so!
PS: tror ni att jag hittar på?
Att det inte finns så tosiga människor i utkanten av den här branschen? Tro mig, det finns det! Och värre ändå! Jag har upplevt varianter på allt ovan och en hel massa till. Tyvärr. Men tack Gode Gud är de få och försvinner oftast in i dimmorna när de inser att den här branschen inte är lika piffig som de inbillar sig.

Och kvar är alla ni andra. Hårt arbetande, ödmjuka, stryktåliga och med en stark och innerlig kärlek till denna
galna bransch.

Och jag säger återigen som Dickens… “God bless us, every one!”

Lidingö 2012-02-09

Betygsätt

 5 röster

Betygsätt artikeln

Du måste vara inloggad för att kunna sätta betyg

Dela med dig



Besök oss på Facebook Följ oss på Twitter Besök oss på Youtube Följ oss på Instagram
Filmcafé Sverige AB    Postadress: Box 2920, 187 29 Täby    E-post:info(at)filmcafe.se

Regissören/producenten Mel Gibson blev förhörd av RSPCA, som var säkra på att de falska hästarna i "Braveheart" var verkliga.



© Copyright Wallentinus Mediaproduktion & Intrig Film & TV, 2002-2018.
Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering förbjuden.

XHTML 1.0 Strict